När jag är fuller

Text

Okänd

Känd sedan

Okänt – texten sprids anonymt i muntlig tradition

Sjungs på

sittning, alla tillfällen, kräftskiva

Text

När jag är fuller då är jag glad,
fan vet om jag ej är vacker.
Jag vandrar kring i vår lilla stad,
ibland lyxhus och baracker.
Jag sjunger ljuvligt en serenad,
det gör jag bara när jag är glad
och full och vacker, och full och vacker.

När jag är fuller då är jag stark,
fan vet om jag ej är modig.
Då kan jag slå vem som helst i mark,
så han blir trasig och blodig.
Jag välter träden i våran park,
det gör jag bara när jag är stark
och full och modig, och full och modig.

När jag är fuller då är jag rik,
fan vet om jag ej är snille.
Och dör jag blir jag ett vackert lik,
begravs med gravöl och gille.
I himlen möts jag av hornmusik,
det gör man bara när man är rik
och är ett snille, och är ett snille.

Men när jag vaknar upp nästa dag,
uppå ett enkelrum med galler.
Då känner jag mig så rysligt svag,
och hatar bråk och kravaller.
Min mage krånglar och är ur lag,
nog fan så vet jag att jag idag
är bakom galler, är bakom galler.

Om visan

När jag är fuller är en av de mest kända svenska snapsvisorna och sjungs till melodin När månen vandrar. Den passar på sittning, alla tillfällen, kräftskiva och fungerar bäst när alla får sjunga med – därför är just de kända visorna guld när sällskapet är stort och blandat.

Fler visor till samma tillfälle: sittning · alla tillfällen · kräftskiva.

Vad handlar "När jag är fuller" om

Sången är en självironisk resa genom en fest, berättad av en och samma person i fyra olika stadier av berusning. Först är han glad och skön i sitt eget tycke, sedan stark och orädd, därefter rik och lysande begåvad i sina egna ögon, och till sist ligger han bakom galler med bakfylla och ångest. Poängen är att varje vers bygger upp ett skryt som nästa vers river ner, ända fram till det obarmhärtiga uppvaknandet. Just den stegvisa förstoringen av självbilden, följd av den tvära landningen, är vad som gör texten rolig snarare än allvarlig. Ingen ska ta bråket eller fylleriet på fullaste allvar, det är en komisk karikatyr av hur alla känner sig efter några glas, inte en uppmaning till slagsmål. Det är just den igenkänningen som gör visan så älskad runt bordet.

Så sjungs den och när man höjer glaset

Visan fungerar bäst i grupp, gärna stående när stämningen redan är på topp, eftersom den kräver lite spelglädje för att komma till sin rätt. Naturligt är att höja glaset vid övergången mellan varje vers, som en skål för den version av sig själv som just beskrivits: den glade, den starke, den rike geniet och slutligen den ångerfulla stackaren bakom galler. Många sällskap gör en liten paus och skrattar till innan sista versen, eftersom kontrasten mot de tre föregående är själva skämtet. Sjung med inlevelse och lite överdriven stolthet i de tre första verserna, och lägg om tonen till uppgiven suck i den fjärde. Det är ett enkelt sätt att få hela bordet engagerat utan att någon behöver kunna texten perfekt utantill.

Melodin "När månen vandrar"

Texten sjungs till melodin "När månen vandrar", en klassisk vismelodi som gör orden lätta att hänga med i även för den som hör visan för första gången. Melodin anges bara med namn i de källor visan finns bevarad i, utan någon uppgift om vem som skrivit själva texten till "När jag är fuller". Sök på melodititeln i din vanliga musiktjänst eller fråga någon i sällskapet som spelar dragspel eller gitarr, då är den lätt att plocka upp på gehör. Eftersom visan förs vidare muntligt finns det ändå utrymme för lokala variationer i tempo och stämningsläge, vilket förklarar varför olika sällskap kan sjunga den lite olika utan att det känns fel.

Regionala varianter, bland annat Falu-versionen

Som mycket i den muntliga visskatten lever "När jag är fuller" i flera skepnader beroende på var i landet den sjungs. En känd variant kallas "Faluvisan den andra" och finns tryckt i en studentnations sångbok i Falun, där handlingen istället utspelar sig bland röda hus och baracker i Falu stad och radas upp med skämtsamma rader om hur varje flicka eller pojke fälls omkull. Andra kortare varianter avslutar istället med att alla träden i parken välter eller faller kull för den fulle hjältens styrka. Att texten inte är fastspikad utan vandrar mellan sällskap och orter är precis vad som håller den vid liv, varje generation och varje stad lägger till sin egen lokala krydda utan att grundidén med skryt och baksmälla försvinner.

Passar utmärkt på sittning, kräftskiva och fest

Sången är gjord för sittningar, kräftskivor och allmänna fester där stämningen redan är uppåt och sällskapet gillar att skratta åt sig själva. Den fungerar särskilt bra mitt i kvällen, när första nervositeten lagt sig men innan alla blivit alltför tysta, eftersom den kräver lite energi för att leverera skämten i rätt tempo. På en kräftskiva passar den mellan rätterna som en paus från ätandet, medan den på en sittning gärna sjungs som en av flera skålvisor i följd. Eftersom ingen behöver ha övat blir den ett tryggt kort för den som ska hålla i sångboken, alla fyra verserna bär sig själva och kräver bara att sällskapet är piggt på att skåla en extra gång.

Texten är anonym och sprids i muntlig tradition med flera regionala varianter. Melodin När månen vandrar anges bara med namn – vi publicerar enbart texten.