Redaktionella principer
Snapsdags samlar snapsvisor som faktiskt sjungs vid bord i Sverige idag. För att samlingen ska vara till nytta måste den också vara pålitlig, och därför följer vi ett fast regelverk för vad som publiceras, hur texter granskas och hur vi hanterar upphovsrätt. Den här sidan beskriver principerna i klartext, så att du som besökare kan bedöma varifrån en text kommer och vad vi står för. Reglerna är inte dekoration, utan det arbetssätt vi tillämpar varje gång en ny visa läggs till.
Bara kompletta, sjungbara texter
Vi listar aldrig en visa någonstans på sajten om vi inte har hela texten. Det finns inga fragment, inga poster med bara första versen och inga platshållare som lovar att resten kommer senare. Skälet är praktiskt: en snapsvisa används i det ögonblick någon reser sig vid bordet, och en halv text är då värre än ingen text alls, eftersom den bryter sången på mitten. Kravet gäller likformigt för startsidan, för temasamlingar, för hubbar och för de visor som ligger inbäddade i guiderna under /guide/. Om vi bara hittar delar av en visa lägger vi inte in den, utan låter den vänta till vi har en fullständig och sjungbar version. Hellre en mindre samling än en samling man inte kan lita på vid bordet.
Bara visor från 1900 och senare
Samlingen omfattar uteslutande material från 1900 och framåt: moderna och traditionella snapsvisor som faktiskt lever i festkulturen. Allt före 1900 är medvetet uteslutet. Det gäller äldre diktsamlingar, arkaisk poesi och sångsamlingar från sjutton- och adertonhundratalet, även när de är välkända i litteraturhistorien. Avgränsningen är ingen värdering av det äldre materialet, utan en definition av vad sajten är: en dokumentation av vad folk sjunger vid bordet i dag, inte ett litteraturhistoriskt arkiv. Det gör också samlingen användbar, eftersom besökaren slipper leta bland texter som ingen längre tar upp på en kräftskiva eller en midsommarmiddag. Visor som faller utanför tidsgränsen tas bort när vi upptäcker dem, och gränsen gäller lika för inskickade bidrag och för klassiker.
Två tydligt åtskilda kategorier
Innehållet består av två slag av visor, och vi blandar dem aldrig ihop. Den första är besökarnas egna bidrag, som skickas in via /new/ och publiceras i stort sett som de är skrivna. Vi rätar inte ut särskrivningar, egenheter eller lokala varianter, eftersom det är precis så visan sjungs där den kommer ifrån. Den andra är välkända moderna klassiker som är brett etablerade i svensk festkultur och som samlas under /kanda-snapsvisor/. Båda kategorierna är märkta så att du alltid kan se vilken sorts text du läser. Skillnaden spelar roll: ett inskickat bidrag är ett vittnesmål om hur en visa lever på en enskild plats, medan en klassiker ska gå att känna igen över hela landet.
Upphovsrätt och rättighetshavare
För visor där texten sannolikt fortfarande är skyddad och där det finns en namngiven levande upphovsperson eller ett dödsbo publicerar vi inte texten. I stället gör vi en sida om visan: bakgrund, melodi och i vilken situation den brukar sjungas, helt utan sångtext, och vi namnger den som har rättigheterna. Då kan besökaren förstå vad visan är och var den hör hemma utan att vi använder någon annans text. Om en rättighetshavare kontaktar oss och vill att något tas bort eller ändras gör vi det. Vi förhandlar inte och dröjer inte med sådana önskemål. Samma hållning gäller oavsett hur populärt uppslaget är och hur mycket trafik sidan drar. Vi hellre avstår från en text än använder den utan rätt att göra det.
Källgranskning innan en klassiker publiceras
Innan en visa publiceras som etablerad klassiker går den genom en fast kontroll. Texten ska finnas i ett etablerat, offentligt arkiv över snapsvisor. Den ska vara frånvarande från varje namngiven levande upphovspersons egen verkförteckning, så att vi inte av misstag publicerar skyddat material. Och den ska bekräftas av en andra, oberoende källa, inte bara av den första träffen. Uppgiften Författare: Okänd på en slumpmässig sångsajt räknas inte som belägg för någonting, eftersom sådana sidor ofta kopierar varandra utan kontroll. Klarar en visa inte alla tre stegen publiceras den inte som klassiker, även om den är vanlig i omlopp på nätet. Kontrollen görs innan publicering, inte i efterhand, och den dokumenteras så att ett beslut går att gå tillbaka till.
Vi hittar inte på upphovsmän eller årtal
När vi inte vet vem som har skrivit en visa skriver vi att det är okänt. Vi gissar inte, vi lånar inte ett namn från en snarlik text och vi sätter inte ett årtal för att en post ska se komplett ut. Detsamma gäller melodihänvisningar: vi anger den melodi vi kan belägga, inte den som verkar rimlig. Att skriva okänt är mindre tillfredsställande än ett namn, men det är den enda uppgift som håller. Falska attributioner sprider sig snabbt mellan sajter och blir svåra att räta ut, och vi vill inte vara källan till en sådan felaktighet. Om ny och kontrollerbar information dyker upp uppdaterar vi posten och skriver vad som ändrats.
AI-skrivna visor hålls helt separat
Vi experimenterar med visor skrivna med språkmodell, men de är strängt avskilda från resten av samlingen. De publiceras enbart under /egna/, de är tydligt märkta med sitt ursprung och de förekommer aldrig bland klassiker, bland besökarnas bidrag eller i sammanställningar av traditionellt material. Ingen besökare ska kunna tro att en maskinskriven text är en gammal visa som någon har sjungit i generationer. Detsamma gäller när visor plockas in i ett sånghäfte via /sanghafte/: ursprunget följer med texten hela vägen till utskriften. Gränsen är avgörande för att resten av sajten ska vara trovärdig, och vi flyttar den inte för att det skulle ge fler sidor eller mer trafik. Experimentet är ett experiment, och det märks tydligt var det bor.
Rättelser och redaktionell text
Varje vissida har en knapp för att rapportera fel: en felaktig rad, en fel melodi eller en vers som saknas. Vi vill ha sådana rapporter, eftersom människor som sjunger visorna vet mer om dem än någon sammanställning gör. Inkomna rättelser granskas för hand innan något ändras, så att en enskild avvikande variant inte skriver över en etablerad text. Detsamma gäller vår egen redaktionella text, alltså guider, bakgrundsavsnitt och råd om själva sjungandet: den skrivs för att vara till nytta vid ett verkligt bord och granskas innan den publiceras. Vi publicerar inte text vi inte kan stå för, och när vi haft fel rättar vi det öppet i stället för att tysta bort det.