Vem bor i Vinslöv

Text

okänd

Känd sedan

1900-talet (arkivbelagd senast 2000-talet)

Sjungs på

studentfest, sittning, alla tillfällen

Text

På ven, på ven,
på ven, på ven,
ja, påven bor i Rom.

I Rom, i Rom,
i Rom, i Rom,
i rumpan på en ko.

I ko, i ko,
i ko, i ko,
i Kosta gör man glas.

I glas, i glas,
i glas, i glas,
i glas dricker man vin.

I vin, i vin,
i vin, i vin,
i Vinslöv bor min bror.

Om visan

Vem bor i Vinslöv sjungs till melodin Traditionell (ramsvisa). Den passar på studentfest, sittning, alla tillfällen. Den har 5 verser, så det lönar sig att ha texten framme vid bordet.

Fler visor till samma tillfälle: studentfest · sittning · alla tillfällen · studentmiddagen · toastmaster.

Kedjetricket som gör visan till en lek

Charmen i "Vem bor i Vinslöv" ligger i konstruktionen snarare än i en enskild vits: sista ordet i varje liten strof blir startordet i nästa, så "på ven" glider över i "påven", "i Rom" i "i rumpan", "i ko" i "Kosta" och så vidare fram till Vinslöv. Det är en ordlek byggd som en dominoeffekt, där varje strof känns absurd på egen hand men ändå hänger logiskt ihop med grannstrofen. Just den mekaniken gör att sången aldrig känns som ramsa utantill, utan mer som ett skämt som byggs upp bit för bit tills lyssnaren till slut förstår hela kedjan och applåderar finalen. Ju fler gånger man hör den, desto tydligare blir hur elegant orden är valda för att både passa ihop ljudmässigt och driva historien vidare mot Vinslöv.

Blir roligare ju snabbare den går

Eftersom varje strof är kort och byggd på upprepning kan hela sällskapet successivt dra upp tempot, vers för vers, tills orden nästan snubblar över varandra. Den ökande hastigheten är själva showen: publiken väntar på att någon ska tappa tråden i kedjan, och när det händer blir skrattet ännu större än om allt gått perfekt. En bra ledare kan därför medvetet trappa upp farten mot slutet för maximal effekt, och variera hur snabbt man ökar beroende på hur självsäkert sällskapet känns just den kvällen. Just den växande risken för felsteg är vad som håller alla vid bordet uppmärksamma, till skillnad från visor där ingenting ändras från första till sista versen, och därför brukar just den sista snabba omgången bli kvällens mest omtalade ögonblick.

Så leder du en ramsvisa utan att tappa tråden

Att leda kräver lite mer koncentration än vanliga snapsvisor eftersom kedjan måste hållas i rätt ordning, men strofstrukturen gör det ändå görligt utan repetition i förväg. Bästa metoden är att peka eller nicka mot nästa person i sällskapet vid övergångarna, det hjälper både ledaren och gästerna att hänga med i vem som "äger" nästa ord. Eftersom varje strof bara upprepar samma korta rad två gånger innan den byter riktning, hinner ovana sångare alltid haka på innan kedjan hoppar vidare. Öva gärna själv på ordningen en gång i tysthet innan du sjunger den högt första gången, så leder du med trygghet även om resten av bordet står och väntar på sin tur i kedjan.

En publikfavorit på studentfester och sittningar

Ordlekens intellektuella twist och det stigande tempot gör visan till ett givet nummer på studentfester och sittningar, där gästerna gärna vill visa att de hänger med i både skämt och rytm. Den fungerar utmärkt som en paus mellan tyngre sånger, ett litet avbrott där energin i rummet vänds mot skratt och tävlingslust snarare än skålande. Att den även funkar helt allmänt vid andra tillfällen gör den till ett bra kort att ha i bakfickan när kvällen behöver en snabb energiinjektion utan krav på förberedelse från gästerna, och den lämnar ofta bordet skrattande snarare än utmattat, till skillnad från längre och mer kravävande skålramsor. Det gör den till ett smart val precis när energin i rummet börjar dala mellan två tyngre nummer.

Värdens knep för att få skrattet att sitta

Introducera reglerna kort innan ni börjar, det räcker att säga att sista ordet i varje rad blir nästa rads första ord, så förstår sällskapet tricket direkt. Låt första genomkörningen gå i lugnt tempo så att alla hänger med i logiken, och föreslå sedan en snabbare omgång som en utmaning till bordet. Peka gärna på den som ska ta över vid varje övergång de första gångerna, det minskar risken för tvekan och håller farten uppe. Avsluta med en skål när "min bror" i Vinslöv äntligen nås, det ger kedjan en tydlig och belönande slutpunkt och en naturlig anledning att tömma glasen tillsammans direkt efter sista raden, vilket knyter ihop lekfullheten och skålandet i ett och samma ögonblick.

Anonym folkprocess-text (1900-tal), insänd till öppna snapsvisearkiv. Melodin är en allmänt sjungen visa/schlager; ingen namngiven textförfattare finns angiven i någon källa.