Tänk om jag hade lilla nubben

Text

okänd

Känd sedan

1900-talet, odokumenterat; spridd i många sångböcker

Sjungs på

alla tillfällen, julbord, kräftskiva

Text

Tänk om jag hade lilla nubben uppå ett snöre i halsen.
Tänk om jag hade lilla nubben uppå ett snöre i halsen.
Jag skulle dra den upp och ner,
så att den smaka så mycket mer.
Tänk om jag hade lilla nubben uppå ett snöre i halsen!

Om visan

Tänk om jag hade lilla nubben sjungs till melodin Hej tomtegubbar. Den passar på alla tillfällen, julbord, kräftskiva. Med bara 5 rader är den snabb att lära sig på plats.

Fler visor till samma tillfälle: alla tillfällen · julbord · kräftskiva · de bästa visorna · korta visor.

Tempot är hela knepet – så undviker ni snubbeltrasslet

Visan ser oskyldig ut på skärmen, men den har två fällor. Den första är att bordet drar iväg för fort på de upprepade raderna och sedan tappar luften i "jag skulle dra den upp och ner". Den andra är att någon börjar för högt, för melodin klättrar mer än man minns. Lägg ett stadigt marschtempo, ungefär i takt med att du nickar med huvudet, och håll det hela vägen. Sjung "upp och ner" med tydliga konsonanter i stället för extra fart, då hörs poängen. Får ni ändå kaos: stanna, skratta, ta om från början. Ett omtag kostar tio sekunder och gör kvällen roligare, inte sämre. Fler visor som är svårare att sabba finns i Enkla snapsvisor, och behöver ni något ännu kortare fungerar Korta snapsvisor.

En julmelodi året runt – varför det är en fördel

Melodin hör hemma i december, för Hej tomtegubbar är den tonen svenska barn dansar ringlekar till kring granen. Just därför känner nästan alla vid bordet igen den direkt, oavsett om det är kräftskiva i augusti eller en tisdagsmiddag i mars. Använd det: säg "ni vet, den från julgransplundringen" och halva jobbet är gjort. På julbordet ger melodin en extra bonus, eftersom den smälter in i kvällens övriga sång utan att kännas påklistrad – se Julbord och Julsnapsvisor för hela julprogrammet. Vill ni bygga en kväll enbart på toner som sitter i ryggmärgen är Melodier alla kan genvägen, och Hej tomtegubbar visar vilka andra visor som delar just den här melodin, så att ni kan sjunga två i rad utan att byta ton eller förklara något nytt för bordet.

Lär ut visan till ett bord som aldrig hört den

Dela upp det i tre snabba steg och skynda inte. Steg ett: nynna melodin utan ord, en gång, så att alla känner igen tonen och slappnar av. Steg två: säg första raden i talrytm, alltså rappa den, och låt bordet upprepa efter dig. Steg tre: sjung igenom hela visan en gång som genomsjungning innan glasen höjs, så att ingen behöver skåla med halvt öppen mun. Hela proceduren tar under en minut och gör enorm skillnad i hur högt sällskapet vågar sjunga sedan. Låt telefonen ligga uppåtvänd mitt på bordet under första försöket, eller skriv ut texten i förväg via bygg ett eget sånghäfte så att ingen sitter och kisar mot en skärm. Blyga gäster hjälps av Snapsvisor när man inte kan sjunga, och den som är helt ny vid bordet av Snapsvisor för nybörjare.

Vad sjunger ni sedan? Bygg ett block om tre

Enstaka visor rinner bort, men tre i rad blir en kväll folk minns. En trygg dramaturgi är: samlande öppning, lekfull mitten, skrålig final. Nubben på snöret är mitten. Före den fungerar Helan går som gemensam start, och efter den kan ni släppa på allvaret helt med Små grodorna eller Getingen. Vill ni hålla er kvar i det korta formatet passar Kalla små nubbar, Kalla små nubbar, eller Tvåan, Tvåan. Bestäm ordningen före förrätten och säg den högt en gång, då slipper ni förhandla mellan snapsarna. Behöver ni fler alternativ sorterade efter fest och sällskap finns Snapsvisor till fest, och hela katalogen ligger i alla snapsvisor. Skriv ut blocket i förväg via bygg ett eget sånghäfte och lägg lappen vid varje kuvert, då leder sig kvällen nästan själv och ingen behöver leta i telefonen.

Praktiskt vid bordet: mobil, alkoholfritt och stora sällskap

Är ni fler än tio går ljudet före texten: den som leder måste stå upp, annars hörs ingen startton bortom halva bordet. Är ni fyra funkar det lika bra sittande med telefonen i handen. Alla dricker inte sprit, och visan bryr sig inte – lyft glaset med alkoholfritt, cider eller vatten, och håll gärna hela snapsprogrammet nyktervänligt med hjälp av Alkoholfria snapsvisor. Har ni barn med vid bordet är melodin redan deras, så låt dem sjunga med på tonen även om de hoppar över orden. Ladda inte ner något, ha bara sidan öppen i en flik och lås inte telefonen mellan snapsarna. Och den viktigaste regeln: en visa per skål, aldrig tre på raken utan mat emellan.

Vem har skrivit texten? En känd förväxling

Texten är anonym. Den står utan författarnamn i både studenternas sångböcker och Svenskt visarkivs katalog – och just det sista säger något, eftersom samma katalogpost namnger upphovsmän när de är kända, till exempel Evert Taube och Felix Körling för andra visor i samma samling. För den här visan finns inget namn. Ibland dyker namnet Claes af Geijerstam upp i samband med visan, men han är sångare, inte författare: han sjöng in visan på ett samlingsalbum med snapsvisor som EMI gav ut 1995, och där anges texten uttryckligen som traditionell. Det är alltså en förväxling mellan den som sjöng och den som skrev.

Melodin ”Hej tomtegubbar” är traditionell och fri; texten är anonym muntlig tradition.