Livet är härligt

Text

Chalmersspexet Katarina II (kollektivt), 1959

Känd sedan

1959 (Chalmersspexet Katarina II)

Sjungs på

sittning, studentfest, alla tillfällen

Text

Livet är härligt!
Tavaritj, vårt liv är härligt!
Vi alla våra små bekymmer glömmer
när vi har fått en tår på tanden, SKÅL!

Tag dig en vodka!
Tavaritj, en liten vodka!
Glasen i botten vi tillsammans tömmer,
det kommer mera efter hand – SKÅL!

Om visan

Livet är härligt är en av de mest kända svenska snapsvisorna och sjungs till melodin Röda kavalleriet (Poljusjko-polje). Den passar på sittning, studentfest, alla tillfällen och fungerar bäst när alla får sjunga med – därför är just de kända visorna guld när sällskapet är stort och blandat.

Fler visor till samma tillfälle: sittning · studentfest · alla tillfällen.

Så sjungs Livet är härligt vid bordet

Livet är härligt är en av de enklaste snapsvisorna att sätta igång ett bord med, och det är hela poängen. Melodin är den långsamma, marscherande "Röda kavalleriet" (den ryska Poljusjko-polje), så tempot ska vara stadigt och breda ut sig, inte rusas igenom som en refräng. Varje vers sjungs två gånger, vilket ger bordet tid att växa in i den och höja volymen andra varvet, från trevande mummel till samlat kör. Frasen "Tavaritj" ropas ut med glädje, och sista raden slutar alltid med ett rakt, gemensamt SKÅL innan glasen töms i botten. Den som leder sången bör ta i extra på just det ordet så alla vet exakt när nubben ska ner, utan tvekan eller förvirring vid bordet.

Varför den funkar som öppningsvisa

En sittning behöver en visa som får ett rum fullt av mer eller mindre nervösa gäster att sjunga tillsammans utan att någon känner sig utpekad, och Livet är härligt löser det galant redan från start. Texten är kort, upprepningen gör att man lär sig den redan under första genomsjungningen, och den långsamma melodin gör det svårt att sjunga fel eller hamna snett i takten. Innehållet, att glömma bekymmer och ta en liten vodka tillsammans, sätter tonen för resten av kvällen utan krångel eller pekpinnar. Det är därför den ofta placeras tidigt i sångprogrammet, som en axelklapp och gemensam uppvärmning innan de mer komplicerade snapsvisorna dyker upp senare under middagen. Ingen behöver läsa noter eller öva i förväg, och just den tröskeln, eller snarare bristen på tröskel, är vad som gör den till ett så tillförlitligt val när man ska sätta igång sångstämningen från kalla noll vid ett nytt bord.

En Chalmersklassiker på studentsittningar

Visan hör hemma i den svenska studentvärlden och är en fast punkt vid sittningar på Chalmers, där den återkommer i sångböcker och i tidningars listor över de bästa snapsvisorna år efter år. Just den identiteten, av och för studenter, märks tydligt i tonen: lekfull, gemenskapsbyggande och gjord för att sjungas av ett bord fullt av människor som kanske inte känner varandra så väl än. Den kräver inga förkunskaper och inget särskilt högtidligt tonfall, bara vilja att ropa ut ett gemensamt SKÅL. Ska du hålla en sittning med studentkänsla, se gärna vår guide för student, där den här typen av visor och stämning beskrivs närmare tillsammans med praktiska tips för hela sångprogrammet.

Lär bordet visan på under en minut

Eftersom varje vers upprepas rakt av behöver du bara sjunga den en gång själv innan hela bordet kan hänga på från andra strofen. Säg gärna: "vi sjunger varje rad två gånger, och sist ropar vi SKÅL tillsammans", så vet alla exakt vad som väntar dem. Låt första genomsjungningen vara din egen, låt andra bli gemensam och betydligt högljuddare. Eftersom melodin är långsam och orden få hinner även den som aldrig hört visan tidigare plocka upp den efter bara några rader, vilket gör den perfekt för blandade sällskap med både vana sångfåglar och rena nybörjare vid sittningsbordet. Ha gärna papper eller mobilen med texten redo innan ni börjar, så slipper alla treva efter orden mitt i, och sångledaren kan fokusera på tempo och det avslutande SKÅL-ropet istället.

Ursprung: en spextext från 1959 till en rysk melodi

Livet är härligt skrevs till Chalmersspexet Katarina II 1959. Ingen enskild upphovsperson till texten anges i källorna, utan den tillskrivs spexproduktionen som helhet, vilket är fullt vanligt för visor som föds i spexvärlden och sedan lever vidare på egna meriter. Melodin är däremot väldokumenterad: den skrevs av den sovjetiske tonsättaren Lev Knipper, känd för just "Poljusjko-polje", som på svenska blivit känd som "Röda kavalleriet". Kombinationen av en rysk marschmelodi och en munter svensk spextext är ovanlig, och kanske en del av charmen som gjort att visan levt kvar i studentsångböcker sedan 1959. Vill du se fler visor med tydlig proveniens sida vid sida, bläddra i alla-snapsvisor eller kända-snapsvisor för fler exempel.

Texten skrevs till Chalmersspexet Katarina II 1959 och tillskrivs genomgående spexet som kollektiv – ingen enskild textförfattare finns namngiven i någon av de källor vi hittat. Melodin är den ryska Poljusjko-polje av Lev Knipper (död 1974).