Vid ett stop öl och några supar

Melodi: Egen melodi (Fredmans epistel nr 53)

Vid ett stop öl och några supar
fladdrar snillet mörkt och plumpt;
det från sin höjd sig så fördjupar,
att dess prål blir kallt och dumt.
Men låt oss höra,
Bergen, må göra!
hur vid fiolen han på Rosenlund
står rödblommig, frisk och sund.

Längst bort, gutår! bort vid Grimshage
ligger krogen Rosenlund;
krögarn är känd för röst och mage,
för musik och friska sprund.
Drick och slå takten
kring denna trakten
syns tobakslador, trägårdar och fält;
kråkors skrän hörs skarpt och gällt.

Se krögarfar! hur gott han skrattar,
skvalpar ölet i sitt glas,
när fader Berg i stråken fattar
till en solo på sin bas.
Hör hur han kolrar,
leker och jolrar,
nickar med huvud och småler åt skyn,
under tunga ögonbryn.

Carl Michael Bellman (1740-1795), Fredmans epistlar 1790 — fri från upphovsrätt sedan länge; text verifierad mot Wikisource. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Fredmans_epistel_n:o_53