Vår- och sommarnöjen

Melodi: Egen melodi

Fråga icke om vi tycka om'en!
Våren är oändligen välkommen.
Länge nog ha vi fått gå och sukta:
Hela världen skall nu ut och lukta.

Själen legat hop sig. Tung och dåsig,
Bör han ut och låta blåsa på sig,
Och för att få ut de gamla vecken,
Hängas ut på alla väderstrecken.

Lockande är vårens fria himmel.
Överallt ser man bestyr och vimmel,
Glada anleten och nya moder,
Roddarbåtar, fulla med kommoder.

Staden har ej annat än förtreter.
Landet har så många rariteter:
Gräs och blommor, varmed Flora stökar,
Och så mycke, mycke, mycke gökar.

Därför flytta både små och store.
Stockholm blir som aldrig Stockholm vore.
Under vintrarna tar kroppen skada,
Man får lov att lufta sig och bada.

Och i söder, öster, norr och väster
Alla stränder vimla utav gäster.
Furusund och Dalarön med flera —
Saltsjö-bad anses liksom för mera —

Rättnu räcker sjön ej för tilloppen
Utav herrskap, som skall tvätta kroppen.

Elias Sehlstedt (1808–1874), död 1874 — fritt. Ur Samlade Sånger och Visor del 2 (1850-talet). Två verser om pigor som ritar i fönstren utelämnade; verspar sammanförda i slutet. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Samlade_s%C3%A5nger_och_visor/2/V%C3%A5r-_och_Sommarn%C3%B6jen