Ulla, min Ulla

Melodi: Fredmans epistel nr 71

Ulla! min Ulla! säj får jag dig bjuda
rödaste smultron i mjölk och vin?
Eller ur sumpen en sprittande ruda,
eller från källan en vatten-terrin?
Dörrarna öpnas af vädren med våda,
blommor och granris vällukt ger;
duggande skyar de solen bebåda,
    som du ser.

Ä'ke det gudomligt, Fiskartorpet! Hvad?
    Gudomligt att beskåda!
Än de stolta stammar som stå rad i rad,
    med friska blad!
    Än den lugna viken
    som går fram? — Åh ja!
Än på långt håll mellan diken
    åkrarna!
Ä'ke det gudomligt? — Dessa ängarna?
    Gudomliga! Gudomliga!

Skål och god middag i fenstret min sköna!
Hör huru klockarna hörs från stan.
Och se hur dammet bortskymmer det gröna
mellan calescher och vagnar på plan.
Räck mig ur fenstret där du ser mig stanna,
sömnig i sadeln, min cousine;
primo en skorpa, secundo en kanna
    Hoglands vin.

Public domain: Carl Michael Bellman, död 1795 Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Fredmans_epistel_n:o_71