Tjugondag Knut

Melodi: Egen melodi (Sehlstedt); vers om vers-krönika att sjunga eller läsa när julen dansas ut

Nå, vad ska jag sjunga,
min sötaste vän!
Då gamla och unga
mig mana igen.
Min sångmö är duven
och sömnig och loj,
och tung är kaluven
av jul-os och stoj.

Vi "svearna" levat
sen doppardagen,
och i oss vi slevat
Guds gåvor i stan.
Sen for jag på bygden
till prostens i rack.
Där idkades dygden
i brädspel och knack.

Och lustigt vi hunno
till Tjugondag Knut,
då sorgligt vi funno
att julen var slut.
Men prostfar han kramas
och kläms på allt sätt —
och sedan beramas
i hast en balett.

Från öster och väster
snart samlas så brådt
av grannar och gäster
båd' storväxt och smått.
Herr lagman med damer
och håret i knorr,
trind som en edamer,
men inte så torr.

I prästkammarn satte
vi gubbar oss ned
och bryggde en knatte,
och den med besked.
Och flitigt ur bålen
man öste och drack
och talte om Polen
och ryss och kossack.

Men ungdomen snodde
kring väggar och golv,
och innan man trodde,
slog salsuret tolv.
Då plötsligt i salen
prostinnan steg fram
och ropte: "med balen
håll opp, mina lamm!"

Nu pigorna duka
en kvällsvard så rar,
som prästgårdar bruka,
då prästfrun ej spar.
Men prosten i botten
drack ur sin pokal,
och sköt på kalotten
med följande tal:

"Ej längre fördjupen
er i politik,
ty nu kallnar supen,
förstår ni min pik?" —
Till bords han oss förde
lycksalig som vi,
och djupt det oss rörde,
då prästen slog i.

Med halvan blev smaken
förunderligt skärpt,
och präktig var laken
och ölet superbt;
och sötgröt och ripa
och torta till slut:
ja, hin må begripa
hur magen stod ut.

Och snart funnos inga
av gästerna kvar,
och bjällrorna klinga,
då herrskapet far.
Av dansen och glaset
vi sövdes till slut —
och så slöts kalaset
på Tjugondag Knut.

Elias Sehlstedt (1808–1874), död 1874 – verket är fritt. Tryckt i Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt, del 3. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Samlade_s%C3%A5nger_och_visor/3/Tjugondag_Knut