Tjänare, Mollberg, hur är det fatt?

Melodi: Egen melodi (Fredmans epistel nr 45)

Tjänare Mollberg, hur är det fatt?
Var är din harpa? var är din hatt?
Ack! hur din läpp är kluven och stor!
Var har du varit? svara min bror.
Till Rostock, min far,
min harpa jag bar;
där börjas krakel,
om mej och mitt spel;
och bäst jag spelte, pling plingeli plång,
kom en skoflickare hjulbent och lång,
högg mig på truten. Pling plingeli plång.

Hur såg han ut? Jo, surögd och klen,
svarta skinnbyxor, mörkblåa ben,
uppfästad hatt med guldträns och band,
randiger nattrock och käpp uti hand.
Just så såg han ut;
på västen ett spjut,
satt i ett gehäng,
och när han blev sträng
slog han i verkstan, pling plingeli pläng,
så att där darra båd fållbänk och säng,
fönster och dörrar. Pling plingeli pläng.

Carl Michael Bellman (1740-1795), Fredmans epistlar 1790 — fri från upphovsrätt sedan länge; text verifierad mot Wikisource. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Fredmans_epistel_n:o_45