Till min mage

Melodi: Egen melodi (Sehlstedt); går bra till "Gubben Noak"-takt

Min söta mage! Det går aldrig an,
du är ju redan som en liten trumma.
Att hålla dig med kläder nu, min sann,
det kostar icke någon liten summa.
Med varje dag du växer tum för tum,
och jämt despotiskt du på anslag pockar,
i mina byxor skriks: ge rum! ge rum!
och dito dito skriks i mina rockar.

Vem kan för din skull ändra jämt sin rock,
det skulle kosta snart min hela kassa.
Jag undrar, vem som bett dig bli så tjock
att inga byxor mera kunna passa?
Du smörjer dig ur talrikar och glas
med frisk aptit: hur kan man då bli mager,
du frågar icke, varfrån allt ska tas,
du tänker blott som Cajsa Warg: "man tager."

Du ännu aldrig ett kalas försmått.
Du äter, dricker mer än du behöver.
Ditt huvudskäl är att det smakar godt:
vem undrar då att fettet pöser över.
Du klagar stundom med bedrövlig min,
att blodet känns så melankoliskt vandra:
vem har då sagt att du ska dricka vin,
du kan ju dricka vatten du som andra!

Och därmed får mitt sinne vara nöjt:
du blir ej magrare för att jag gormar.
Du till ett visst anseende dig höjt,
och som ett berg du står mot alla stormar.
Välan! Det är då bäst att göra fred,
grannsämjan är ej rolig till att mista;
alltså vi lägga våra vapen ned
och aldrig mera om den saken tvista.

Elias Sehlstedt (1808–1874), död 1874 – verket är fritt. Tryckt i Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt, del 1. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Samlade_s%C3%A5nger_och_visor/1/Till_min_mage