Sommarfesten

Melodi: Egen melodi

Riktigt charmant! och dukat, jo jag tackar!
A la fourchette, man smörja skall sitt krås.
Nere vid strand mot bryggan Ægir backar.
Främst går i land en löjtnant från Borås:
Ungdom en fock, och så en bunt med tanter,
Gubbar och barn från sunnan och från nord,
Två riddersmän och fyra musikanter.
Parken är prydd med tvenne brännvinsbord.

Glad som en sol värdinnan på terrassen
Fjäsande står med husets unga ätt.
Sonen är äldst, nyss kommen från parnassen,
Värden förnöjd är klädd uti kachett.
Solen i skyn sitt guld strör kring hans taffel,
Jorden brett ut sin matta ny och grann.
Herrarna just försett sig ha med gaffel,
Hugga en bit och snapsa med varann.

Rätter och vin sig om varandra blanda,
Vårt tidevarv är smakens tidevarv.
Öra och syn få tära varjehanda,
Mage och gom ej tåla något slarv.
Nu dricks en skål och snillets glans förvånar,
Tal och harang man hör av många slag.
Lynnet får fart och hornkvartetten dånar:
"Gutår, båd' natt och dag!"

Under en alm man kaffebordet sätter,
Punschen står opp, som i sin isbädd låg.
Ljuvligt man bjuds på trior och kvartetter:
Man får en vink att "livet är en våg".
Aftonens sol sitt guld kring fjärden breder,
Vågen vid strand i stilla ro sig lagt.
Sången får luft: "Kom afton, sänk dig neder!"
Dito: "Stå stark, du ljusets riddarvakt!"

Ner går ridån, och alla händer klappa,
Timman är sen. Man undangör supén.
Röster man hör: "var fan har jag min kappa?"
"Var är min käpp? jag satt den på en gren."
Värden en tår ännu i glaset häller,
Mycket dock spills på jordens gröna golv.
Nu sjungs: "God natt!" och hornmusiken skräller,
Festen är slut, och klockan tutar tolv.

Elias Sehlstedt (1808–1874), död 1874 — fritt. Ur Samlade Sånger och Visor del 3 (1860-talet). En vers om en amatörteaterföreställning är utelämnad; övrigt komplett. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Samlade_s%C3%A5nger_och_visor/3/Sommarfesten