Se dansmästarn Mollberg, bröder

Melodi: Egen melodi (Fredmans epistel nr 69)

Se dansmästarn Mollberg, bröder,
i vår krogarstuga,
hur mot väggen han sig stöder,
med en röd fiol.
Konstigt har han lärt sig buga,
och med foten skrapa.
Aldrig såg man större apa
i en capriol.
Hjälp himmel nå!
Nu sprang han över disken,
bums i en så,
där krögarmor har fisken.
Himmel ack! Se på hur luten
dryper av surtouten.
Näsan tätt med blommor guten
skiner som en sol.

Se ni krögarfar med kannan,
var han står och gluttar,
torkar svetten glatt ur pannan,
och slår till ett skratt,
när dansmästarn hjulbent skuttar
och kring golvet svänger,
och när han i taket slänger
opp sin trinda hatt.
Ulla blir arg,
och sig ur dansen kastar;
vild som en varg,
han efter lammet hastar.
Båda skratta, båda skrika,
med musik tillika.
Rak i livet, rak Ulrika!
ropar Movitz glatt.

Carl Michael Bellman (1740-1795), Fredmans epistlar 1790 — fri från upphovsrätt sedan länge; text verifierad mot Wikisource. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Fredmans_epistel_n:o_69