Nyårsvisa

Melodi: Egen melodi

Jag sitter i mitt fönster här
   och ser på tidens å:
den far och far, och lika när
   är mig dess ström ändå.

Där dö väl många bubblor bort,
   som glänste för min syn;
men nya växa innan kort
   med lika bild av skyn.

Och lika falska? - Ja, än sen!
   Låt bubblorna förgå:
det ljus, de brutit, strålar än
   och skall allt högre nå.

Jag sitter i min stillhet här
   med handen mot min kind,
och ser de nya segel där,
   som svälla för sin vind.

Och mången köl, som nyss där for
   så stolt med dån och skum,
ur vägen nu i tysthet ror,
   och ingen ser dess rum.

Säll den, som endast långt ifrån
   betraktar världens gång
och gör sitt arbete i vrån,
   med munterhet och sång.

Han vet ej av, att tiden går,
   om ej i tornet där,
och säger åt det nya år:
   Ha! är du redan här?

Ja, det är här det nya år
   som tänder Sveriges hopp:
var dag på himlen högre står
   den unga solen opp.

Tills ljus och värma på en gång
   den väckta säden får,
och hamnens stoj och lundens sång
   förkunna: det är vår.

Frans Michael Franzén (1772-1847), död 1847 - publik domän. Diktad 1797. Stavning moderniserad. Kategoriserad som 'jul' eftersom den hör till nyårsafton snarare än julbordet - mer eftertänksam än de flesta snapsvisor. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Ny%C3%A5rsvisa