Nu har jag ändrat dieten

Melodi: Egen melodi

Stunden bortilar, men icke min smärta:
Doktorn har sagt, att jag har för stort hjärta.
Ack, ja! söta vän!
Kom och känn, kom och känn! —
"Jo jo, men! jo jo, men!"

Går jag på gatan och på promenaden,
Ständigt jag mönstras från huvut till vaden.
Då skriks med en mun:
"Vad din näsa är tunn,
Res för Guds skull till brunn!"

Allt jag förbjuds: själva druvornas nektar,
Morgonens dagg liksom aftonens fläktar.
Om jag blott ser på Mån,
Körs jag straxt därifrån
In i stugan och vrån.

Vill jag ibland ha en aldrig så liten
Finpomerans till att lyfta aptiten,
Då får rätt och slätt
Jag, på Skåningars sätt,
Smuggla i mig var skvätt.

Och på kalaser, där må jag väl klaga,
Andra få mumsa vad fan de behaga.
För mig ropas: pass!
Om där ock fanns ett lass
Utav ostron och glass.

Doktorn har sagt: "ni kan räkna minuten".
Sticker han hit en gång till, kör jag ut'en.
Fullkomligt jag vet:
Om jag dör, gör jag det
Utav bara diet.

Länge till döds var jag dömd, som I veten,
Därföre har jag nu ändrat dieten.
På nobis jag går,
Lilla tutingen får —
Och gudomligt jag mår.

Bättre i dag än i går jag mig känner.
Kuren jag träffat, och därför, go vänner!
Ursäkta ni bör,
Om förändringen gör
Att jag — ännu ej dör!

Elias Sehlstedt (1808–1874), död 1874 — fritt. Ur Samlade Sånger och Visor del 2, tryckt som "Visa"; namnet här satt efter näst sista versens nyckelrad. En vers (om vännerna på Opris) utelämnad. Komplett i övrigt. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Samlade_s%C3%A5nger_och_visor/2/Visa_(1)