Mitt sommarnöje

Melodi: Egen melodi

Vid Brunnsvikens strand
Och Barkarby-vägen
En stuga belägen
Mig tagit om hand.
Där vistas och bor jag,
I Brunnsviken ror jag
Och tjusas av skogar och blommande land.

Hör vad det susar i gungande träden,
Där far en ekorre lättskrämd och skygg,
Böljande vaggar den mognande säden,
Löjan sig gassar på vågornas rygg.
Foglarnas kväden
Klinga gudomligt bland surrande mygg.

Mitt mosslupna tjäll
Bland tallkrönta bergen
Är ljusrött till färgen,
Som Stockholms kastell.
Och blommor man satt där
På gröna rabatter,
Och tallstrunt jag andas från morgon till kväll.

Nyligt utflyttad jag skådar nyfiket
Hän över viken från bergets altan.
Där ser jag Stallgårdens värdshus, utskriket
Fordom, då man ej vid lyx var så van.
Där syns Kräftriket:
Kräftorna tar visst bror Schubert från stan.

Där skymtar en bit
Av stället vid Haga.
En skogsväg vi taga,
Så komma vi dit.
Dit går jag, där mår jag:
Av Ericson får jag
Förtjusande blommor från Orangerit.

Där stranden vi se
Av Tivoli Villa:
Där mår man ej illa,
Ty där bor Cadier.
Jag det ej behöver
Utbreda mig över,
Ni någon gång varit där själva kanske.

Min väg är helt gin
Om Grönstedt jag söker
Och smuttar och röker
En sort som är fin.
På Berglund där går han
Och dalkarlar slår han
I gästerna, medan de dricka hans vin.

Solen går ned och min tankegång stannar,
Annars kanske blev min visa för lång.
Mönstrat jag har mina närmaste grannar,
Hoppas, att ej jag har gjort dem förfång,
Ingen mig bannar,
Därför att fler ej få rum i min sång.

Vid Brunnsvikens strand
Och Barkarby-vägen
En stuga belägen
Mig tagit om hand.
Där vistas och bor jag,
I Brunnsviken ror jag
Och tjusas av skogar och blommande land.

Elias Sehlstedt (1808–1874), död 1874 — fritt. Ur Samlade Sånger och Visor del 5 (1870-talet); även i Snoilskys urval 1892/93 med Carl Larssons illustrationer. En vers om trädgårdsmästaren Ericsons resa och en om Cadiers grisar utelämnade. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Samlade_s%C3%A5nger_och_visor/5/Mitt_sommarn%C3%B6je