Midsommarstången

Melodi: Egen melodi (Sehlstedt); sjungs i polsketakt kring stången

Nu är stången rest omsider,
se vad löv och kransar,
Spelar-Olle villigt gnider
stråken på fiol'n.
Ung och gammal polskan dansar,
brokigt ringen skiftar,
flaggen högt i toppen viftar
mot midsommarsol'n.

Nu en skärgårdsvals det gäller,
hela marken dammar,
pigor, fröknar och mamseller —
här finns ingen rang.
Varje kind av glädje flammar
och av solen baddas,
pojkar hjula, bössor laddas:
pang! Och pang! Och pang!

Fjärran ifrån öar landa
folk från alla kanter.
Det blir spel och liv och anda,
skott och hurrarop.
Ungdom, gubbar, barn och tanter
lätt introduceras:
hela bundten saluteras
med ett välkomststop.

Gummorna vid blanka pipen
bruna nektarn tratta,
lotsar med cigarr i gipen
skutta om i fläng.
Hör vad jubel! Alla skratta
och i händren klappa:
Lisa krinolin sågs tappa
i en hastig sväng.

"Klang!" nu ropas, "hit, go vänner,
och ej längre bråken!
Dammet ryker, törsten bränner,
var så god och kom!
Spelman ger signal med stråken,
som bör iakttagas:
var så god, om det behagas,
här är vin och rom."

Dansen flyttas in i stugan,
kvällens vindar kåra.
Var är Olle? Man ska truga'n
till fiol'n igen.
Ifrån groggen skiljs han svåra,
bud på bud man skickar.
Olle kommer, ler och hickar:
"Liten lever än!"

Utgårdsgäster hemåt vända,
lugn är havets yta.
Allt i världen har en ända,
sorgligt eller glatt.
Bacchi safter börja tryta
och var bössa klickar;
stråken slinter, Olle nickar:
bal'n är slut, god natt!

Elias Sehlstedt (1808–1874), död 1874 – verket är fritt. Tryckt i Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt, del 3. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Samlade_s%C3%A5nger_och_visor/3/Midsommar-st%C3%A5ngen