Klang, mina flickor, se skyarna glimma

Melodi: Egen melodi (Fredmans epistel nr 77)

Klang mina flickor! se skyarna glimma,
stjärnorna försilvra båd vatten och land,
månan i molnet sin guldgula dimma
kastar över klappträn och såar vid strand;
Lokatten lyser med tassar och klor,
skylten på stången, den knarkar och viner,
och guldgramanen uppå krögarmor,
glittrar kring mössan och skiner.

Skepparn vid stånkan med svarta peruken,
han med bruna kolten och hatten på sned,
han som nu kasta, och brickan i huken
med sin ullgarnsvante i brädspelet vred,
samma kapten som är alltid så kär,
som femton gånger har lägrat Sophia,
där i kajutan, om bord på det där
snauskeppet Jungfru Maria.

Carl Michael Bellman (1740-1795), Fredmans epistlar 1790 — fri från upphovsrätt sedan länge; text verifierad mot Wikisource. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Fredmans_epistel_n:o_77