Käraste bröder, systrar och vänner, se fader Berg

Melodi: Egen melodi (Fredmans epistel nr 9)

Käraste bröder, systrar och vänner,
se fader Berg han skruvar och spänner
strängarna på fiolen
och stråken han tar i hand.
Ögat är borta, näsan är kluven;
se hur han står och spottar på skruven;
ölkannan står på stolen;
nu knäpper han litet grand.
Grinar mot solen,
pinar fiolen,
han sig förvillar, drillar ibland.
Käraste bröder dansa på tå,
handskar i hand och hattarna på.
Se på jungfru Lona,
röda band i skona,
nya strumpor himmelsblå.

Hej! mina flickor lyfta på kjolen,
dansa och skratta, hör basfiolen;
ge fader Berg konfonium
och hoglands med gröna blan.
Hör fader Berg, säg du vad hon heter,
hon där vid skänken vindögd och feter?
Gumman på Thermopolium,
hon är det, ja ta mig fan.
Trumpen och blinder,
gumpen är trinder,
halsfräs min gumma; brumma dulcian.
Käraste bröder här är behag,
här är musik och flickor och dag.

Carl Michael Bellman (1740-1795), Fredmans epistlar 1790 — fri från upphovsrätt sedan länge; text verifierad mot Wikisource. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Fredmans_epistel_n:o_9