Jo jo, men!

Melodi: Egen melodi

Jag satt en dag uti mitt tjäll
Med ögat vattnat utav sorgen:
Jag Fikens ja fick tisdagskväll,
Och onsdagsafton fick jag korgen.
Jag gick att klaga för en vän —
Han svarte endast: jo jo, men!

Jag lurad blev på flera håll:
En dag bestals jag på tulubben,
Galoscherna i Par Brikoll,
Och hatten dan förut på klubben.
Jag gick, som vanligt, till min vän —
Han svarte endast: jo jo, men!

En söndag i min Tants salong
Vi dansade, förstås, och drucko.
Men plötsligt i en cotillon
Ohjälpligt mina byxor sprucko.
Jag talte om det för min vän —
Han svarte endast: jo jo, men!

Jag till förtvivlan nästan tvangs
Utav förlusterna och sorgen:
Kvartalet gick på préference,
Och jag blev lagsökt för en borgen.
Jag gick, som vanligt, till min vän —
Han svarte endast: jo jo, men!

Det är ett eget sätt att ömma
Vid andras sorg med: jo jo, men!
Om lyckans håvor på mig strömma,
Så får jag samma svar igen.
Vad skall man göra med en vän,
Som endast svarar: jo jo, men!

Elias Sehlstedt (1808–1874), död 1874 — fritt. Ur Samlade Sånger och Visor del 1; även i Snoilskys urval 1892/93. Komplett text. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Samlade_s%C3%A5nger_och_visor/1/Jo,_jo_men