Ja, nog är det roligt att rumla ibland (Dagen efter)

Melodi: Egen melodi / talad snapsvisa

Ja, nog är det roligt att rumla ibland
och göra sin runda kring kärälskliga ställen,
att sitta med rykande remmarn i hand
och politisera i kvällen!
Ja, nog är det roligt på rummel att gå,
o, följde ej endast en morgon därpå!

Så lätt man om kvällen sig kände, så ung,
och skrattsalvor ljödo och sång hördes tona.
Men morgonen kommer. Man vaknar så tung,
som bure på huvu't man konungslig krona.
Ja, nog är det härligt att pläga sin kropp,
men gräsligt att dagen därefter stå opp!

Vad jordiska hyddan är bräcklig och svag!
Förlåt mig, min moder natur, om jag gråter!
Men ack! på en bål är jag bjuden i dag,
en morgon lik denna nu väntar mig åter.
Ja, "dagen därpå" är var endaste dag;
vad punschen är stark — och vad människan är svag!

Wilhelm von Braun (1813-1860), dikten Dagen efter, tryckt 1883 i Ur svenska sången. Upphovsrätten utgången. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Ja,_nog_%C3%A4r_det_roligt_att_rumla_ibland