I det gröna

Melodi: Egen melodi

Solen ler från himlens tält.
All naturen glades:
bruna näsor, gröna fält,
blommor allestädes!

Fjäriln svingar lätt och glatt,
gök och lärkor sjunga.
Floras barn i sommarhatt
små zefirer gunga.

Viken, nyss så spegelklar,
häver sakta barmen:
Ägirs döttrar Västan tar
artigt under armen.

Ungdom samlas, par om par,
festen att försköna:
vårt amabla värdfolk har
majbal i det gröna.

Hurtigt polskan går och vals,
broms och småkryp undra.
Klockarfars fiol ger hals,
så att bergen dundra.

Vänligt kastar solen sin glans
över föremålen:
ungdomen i lek och dans,
gubbarna vid bålen.

Punsch och bischoff över lag,
bricka efter bricka!
Hurra, gubbar! här är jag,
värdens skål vi dricka.

Hör han svarar själv på skåln,
kan man bättre svara:
"Gubbar, vi ha mer i båln,
låt oss glada vara."

"Icke skaptes människans själ
blott till sorg och suckan:
Adams barn behöva väl
lite luft i luckan."

"Frid och fröjd är mitt humör,
med och utan fyrkar.
Allrasist, till dess jag dör,
glädjens gud jag dyrkar."

"Dricka ur och fylla på
kan väl ej förtyckas!" –
Bröder! Den som talar så
är väl värd att tryckas.

Elias Sehlstedt (1808-1874), ur Samlade sånger och visor, del 1. Fri (upphovsmannen död 1874). Stavningen moderniserad. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Samlade_s%C3%A5nger_och_visor/1/I_det_gr%C3%B6na_(2)