Höst-Dithyramb

Melodi: Egen melodi; anges 'När jag bärs ur mitt hus ...'

Vad suckar ur mitt bröst!
Vad vemod i mitt öga!
Det mulnar i det höga,
och stormen höjt sin röst.
Han kommer nordanfjälls,
och mer och mer han friskar,
och böljorna han piskar,
och sjön på ända ställs.
Ja, hösten är
oss redan när
kring ö och skär:
vad vill han här?
Jo! skrämma våra fiskar
och göra oss besvär.

Hör vinden hur han kör!
Vart skall man nu sig vända:
buteljen är kanhända
den som kan ge humör.
Jag säger er för sann:
när vädret sig förbistrar,
om blott pokalen gnistrar,
så gör det vad det kan.
Men vill ändå
det ej förslå,
vad gör man då?
Jo, jag gör så:
jag mina fönster klistrar
och tar ullstrumpor på.

Vad himlaskoj och gny!
Vad brak i tak och knutar,
och havet skyhögt sprutar
på måsarna i sky.
Allt liv har svårt att stå
på två ben eller fyra,
och snö och hagel yra
och på min ruta slå.
Fan och hans mor,
förlåt, jag svor,
är lös jag tror
med horn och klor.
Att spela nu på lyra
är ej så lätt, min bror!

Man stängs nu inom hus
att kinka och att pjunka,
och dubbelfönster prunka
med grönt glasmästarljus.
Det blir ett stök och ställ:
sitt visthus skall man öka
och skinkor undersöka
och vara mån om spjäll.
Man torkar dill,
och inlagd sill
man lagar till
allt som man vill;
och stångkorv skall man röka
och rensa kamomill.

Allt har sin tid, min vän!
Och tiden hastigt slinter,
och efter höst och vinter
blir dagen ljus igen.
Jag lyss och tiger still,
jag låter tiden basa,
jag låter påven rasa
och bullor stöka till.
Är hösten vrång
och kvällen lång,
jag slår: pling-plong!
på min basong,
och tänder på min brasa
och kastar in min sång.

Elias Sehlstedt (1808-1874), död 1874 - publik domän. Ur Ny Illustrerad Tidning 21 oktober 1865. Stavning moderniserad. En strof om 1865 års riksdagsdebatt (representationsfrågan) har utelämnats som obegriplig för dagens sällskap - texten är alltså delvis förkortad. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/H%C3%B6st-Dithyramb