Hör, Anna lill'

Melodi: Egen melodi

Hör, Anna lill', om det gör dig harm
att Pelle ej är dig trogen,
så tag en snöboll och kyss den varm,
kanske att karten blir mogen.
Och när du kysst den en timma eller par,
har du i handen precis så mycket kvar,
som du rår med
av gossars ed
och av sju fåglar i skogen.

Och kära Pelle, om Anna är
så sipp som blomstret av hägget,
så håll en spegel mot solen där,
och fånga skenet på väggen.
Och när du håller den strimman i din hand,
så har du kanske ett litet, litet grand
att bygga bo
på flickors tro.
Nej, gossar, ta'n er om skägget!

Och tag den ena och slå en ann,
och knäpp en visa på lutan!
Och om en flicka ej får sig man,
så kan hon gärna bli utan.
Och om en gosse ej får sin lilla tös,
så kan han gärna gå gladelig och lös.
Ty kärlek är
ett stort besvär,
och det är knappt med valutan.

Text: Zacharias Topelius, 1818–1898 — död 1898, fri. Diktad 8 oktober 1863, ur 'Ljungblommor'/'Nya blad'. Komplett. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/En_glad_visa