Hej! sade Fredman var gång han hörde valthorn börja skråla

Melodi: Egen melodi (Fredmans epistel nr 11)

Hej! sade Fredman var gång han hörde valthorn börja skråla,
och spelmän såg:
världen är ej så ful, som vi hänne ängslig avmåla
med storm och våg.
Allt leker för vår håg,
skönhet i var ögnastråle,
brännvin och dubbelt öl ha vi nog,
fioler på var krog.

Käraste systrar uppå Lokatten, heder, tack och ära!
Och full musik;
holländska pipor, regarnsperuker, ryssar som svära,
och jungfruskrik.
Den båtsman han är rik,
till Dublin ska han med tjära;
han där med långa böxorna står,
han fick bra stryk i går.

Carl Michael Bellman (1740-1795), Fredmans epistlar 1790 — fri från upphovsrätt sedan länge; text verifierad mot Wikisource. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Fredmans_epistel_n:o_11