Gubben Noak

Melodi: Gubben Noak (trad., Bellman)

Gubben Noak, gubben Noak, var en hedersman:
när han gick ur arken, plantera han på marken
mycket vin, ja, detta gjorde han.

Noak rodde, Noak rodde ur sin gamla ark,
köpte sig buteljer sådana man säljer
för att dricka på vår nya park.

Han väl visste, han väl visste att en mänska var
torstig av naturen som de andra djuren —
därför han ock vin planterat har.

Gumman Noak, gumman Noak var en hedersfru:
hon gav man sin dricka. Fick jag sådan flicka,
gifte jag mig just på stunden nu.

Aldrig sa hon, aldrig sa hon: "Kära far, nånå,
sätt ifrån dig kruset!" Nej det ena ruset
på det andra lät hon gubben få.

Gubben Noak, gubben Noak brukte egna hår,
pipskägg, haka trinder, rosenröda kinder,
drack i botten. Hurra och gutår!

Då var lustigt, då var lustigt på vår gröna jord:
man fick väl till bästa — ingen torstig nästa,
satt och blängde vid ett dukat bord.

Inga skålar, inga skålar gjorde då besvär —
då var ej den läran: "Jag skall ha den äran!"
Nej, i botten drack man ur... så här.

Carl Michael Bellman (1740-1795), Fredmans sanger. Text i public domain (upphovsmannen dod 1795); hamtad fran svenska Wikisource. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Gubben_Noak