Första föret

Melodi: Egen melodi (Elias Sehlstedts Sånger och Visor)

Snön i luften virvlar nu som bäst,
innan kvällen ha vi före mest.
  Ljuft det skulle vara,
  den som hade bara
hundra daler och en liten häst!

Varifrån kommer detta vita fjun?
Som ett draperi av mjuka dun?
  Snart det bländvitt skiner,
  uppsatt som gardiner
kring naturens tysta paulun.

Nordanvinden blåser snålt och vasst,
en och annan skovel syns och kvast,
  bjällror klinga redan,
  flera komma sedan:
det blir liv och leverne i hast.

Nyss man inom staden hölls och tvangs,
nu man nöjs ej mer med Berns' och Blanchs'.
  Man skall ut till Nacka,
  Stallgåln och Norrbacka,
värdshusvärd och åkare till gagns.

Vart man åka skall, det får bero:
om det något är till Stockholmsbo,
  aldrig miste tar han,
  väderkornet har han
bäst och säkrast till Lidingöbro.

Det blir också resans mål till slut,
dit jag också själv har längtat ut.
  Hejsan! Över Gärdet
  rätta kosan bär det:
där syns skymten av dess gula knut.

Här är folk och fröjd uti var skrubb,
här går åt i afton rubb och stubb.
  Känn på denna lake!
  Har du känt dess make?
Det var mums, sa' f-en, tugga nubb!

Elias Sehlstedt (1808-1874), död 1874 - publik domän. Ur Ny Illustrerad Tidning. Stavning moderniserad. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/F%C3%B6rsta_f%C3%B6ret_(Sehlsedt)