En stund på midsommarafton

Melodi: Egen melodi

Klockan re'n har slagit sju,
stugan, rödgrön, lövtäckt prunkar,
luft jag hittills supit — nu
vill jag hava bättre klunkar.

Fram med punschbåln, kära mor,
här i lövsaln slå vi läger.
Gudskelov, här ingen tror
på de nyktras "Strid och seger".

Där é' vännerna från byn,
ungdomsfriska, muntra, glada,
lätt är klädseln, brun är hyn —
det på landet ej plär skada.

Tag en klunk — sen få vi dans!
Det skall röras uppå benen,
vi ha jämt en tös till mans,
alldeles som uppå scenen.

Majstång finns här ingen alls,
men på dragspel bjuder Anders.
Nog man hör att det är vals,
fast han spelar smått åt fanders.

Främst far klockans Lotta fram
med sin fästman, så det viner;
det är riktigt synd och skam
vad hon ger'en söta miner.

Efter dansen varm och het
kastar sig kamrern på ryggen,
tänder sin cigarr — han vet,
att det håller undan myggen.

Men nu knackas det i båln,
herr magistern tar till ordet.
Undrar vad den gäller, skåln ...
Fyll i glasen strax på bordet!

Jo, den karlen talte bra,
ty han slöt med dessa orden:
"Sommar, vänner, bör man ha'
hela året om i Norden!"

Text: Gustaf Richard Mallander ('Malle'), 1840–1888 — död 1888, fri. Ur 'I glada stunder' 1881, även i 'Ny Visbok af B. C.' 1893. En vers om storbondens fall i valsen struken för längd. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Klockan_re%27n_har_slagit_sju