Doppardagen

Melodi: Egen melodi (Elias Sehlstedts Sånger och Visor)

Lilla sparv, du är visst mycket fattig!
Att du hungrar är ej heller fritt.
I mitt gamla päronträd du satt dig,
som Zacheus fordom uti sitt.

När den kalla vintervinden kular
och av frost naturen överdras,
brukar jag, som nu, vid alla jular
bjuda till mig sparvar på kalas.

Översnöade stå berg och backar,
och jag känner knappt min egen däld.
Gamla gärdsgåln står med sina dackar
som en julbock utklädd och förställd.

Där har jag satt ut den gyllne bingen,
som till julfröjd åt er sammanbands:
sopa bort en smula snö med vingen,
och du har din lilla risp till hands.

Ensamheten kanske dig fördystrar,
jag vill föreslå dig någonting:
flyg och invitera dina systrar,
bröder och kusiner vitt omkring.

Se där borta sitter uti snåret
strax en svärm, som du kan stöta på:
säg att det är jul en gång om året,
bed dem komma till mitt table d'hôte!

Och bliv deras värd, så gott du kan det,
jag har själv ej tid, min snälla vän!
Bjud och truga, som man gör på landet,
bed dem komma nästa jul igen!

Sidensvansen, talgoxen och tytan
eller andra till ditt sällskap välj!
Jag skall bort och doppa uti grytan:
lycka till en glad och trevlig helg!

Elias Sehlstedt (1808-1874), död 1874 - publik domän. Ur Ny Illustrerad Tidning (1860-talet), senare i Elias Sehlstedts Sånger och Visor (1892/93). Stavning moderniserad (hv->v, f->v, e->ä). Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Doppardagen