Bröderna fara väl vilse ibland

Melodi: Egen melodi (Fredmans epistel nr 35)

Bröderna fara väl vilse ibland
om glasen men intet om krogen;
alla de hitta till druvornas land.
Drick bröder, drick litet grand.
Hör hur de stulta och skrapa i sand,
famla på dörrar och bulta med knogen,
ragla och tumla med stopet i hand,
och blöda om tunga och tand.
Fader Movitz, slå i, slå i!
Min flicka har glömt mig, jag dör trogen;
natt och dag jämt i fylleri,
skall all min sorg gå förbi.

Bröderna gräla om brickor och kast,
vid ölbägarn jämt demonstrera;
somliga dricka ett kvarter i hast,
och draga klingorna hvasst;
tärningar trilla, och brickan står fast;
gubbarna slamra och stolt diskurera
än om ett kyrktorn och än om en kvast;
men kyparn han svär som en gast.
Hå ja ja ja, det är så, ja!
Slå eld på min pipa, ge mig mera.
Flickans skål uti tankarna,
fast hon har kostat mig bra.

Carl Michael Bellman (1740-1795), Fredmans epistlar 1790 — fri från upphovsrätt sedan länge; text verifierad mot Wikisource. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Fredmans_epistel_n:o_35