Apotekarn och jag

Melodi: Egen melodi

Sommarns vindar susa,
Friska böljor leka,
Glatt jag skjuter ut min segelbåt från strand.
Dal och höjd stå ljusa,
Solens strålar smeka
När och fjärran hav och sjö och skog och land.

Vimpeln vänligt pekar
Gynnsamt utåt fjärden,
Seglet buktigt för oss över djupet fram.
Jag har en apotekar'
Med mig uppå färden:
Då bör resan bliva ljuv och hälsosam.

Med sin sjöskums-snugga,
Fryntlig och ämabel
Sitter han och gluttar utåt havets rand.
Maken ock till snabel
Till att havsluft hugga,
Finns måhända ej i något kristet land.

Vilken luft han sväljer!
Maken man ej hittar
Till en medicin så kraftig och så lätt
Varken på buteljer,
Eller om man tittar
I var apoteksburk på själva "Lejonet."

Öppna mun och käkar!
Andas friskt och skota
Seglet, då jag ropar, men låt allt gå kvickt!
Jag är nu din läkar',
Nu skall jag dig bota,
Gamle syndare! för reumatism och gikt.

Primo, låt oss rasta
Här vid denna lada,
Giga våra segel och ta fast i land;
Sen i sjön oss kasta,
Tumla om och bada
Uti havets sälta och i solens brand. —

Vackert tänkt och talat!
Mört och torsk, ur vägen!
Det var skönt att dyka några friska tag.
Då man länge skalat
Gränd och gator trägen,
Får man leta efter sådan doppardag. —

Nu till sjös tillbaka!
Jag ser nog på minen,
Vad du tänker, innan seglet fylls igen:
Nu skall supen smaka,
Glöm ej bort kantinen! —
Riktigt, riktigt! skål, min gamla segelvän!

Elias Sehlstedt (1808–1874), död 1874 — fritt. Ur Samlade Sånger och Visor del 3 (1860-talet). Komplett text. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/Samlade_s%C3%A5nger_och_visor/3/Apotekarn_och_jag