Å jänta å ja

Melodi: Å jänta å ja (allmänt känd värmlandsmelodi)

Å jänta å ja', å jänta å ja'
å allt uppå landavägen, å ja',
å jänta å ja', å jänta å ja'
å allt uppå landavägen.
Där mötte ja' henn' e môra så rar,
då sola ho sken på himmalen så klar,
å däjli som ljusan dagen ho var -
mett hjârte, var tog dä vägen?

Å jänta å ja', å jänta å ja'
å allt uti Rannsätts körke, å ja',
å jänta å ja', å jänta å ja'
å allt uti Rannsätts körke.
Där bliga ho på mej så himmalens blått,
å yja di skôt så blextrande brådt,
så aldri ha mett hjârte tocka salve fått;
ja' messta' kav mi hele störke.

Å jänta å ja', å jänta å ja'
å allt på messommers-vaka, å ja',
å jänta å ja', å jänta å ja'
å allt på messommers-vaka.
Där råka vi varann mä fräsande fröjd,
å aldri nônnstinn ha ja' kännt mej så nöjd,
ja' kasta mine ben i himmalens höjd
å hoppa övver alle taka.

Å jänta å ja', å jänta å ja'
å allt uti pålskedansen, å ja',
å jänta å ja', å jänta å ja'
å allt uti pålskedansen.
Då tog ja' tag så vackert uti hennas hann,
för yja skömdes bårt bå himmalen å lann;
hur dansen hadd' gått te, dä vesst' ja int ett grann,
när som ja' kom igen te sansen.

Å jänta å ja', å jänta å ja'
å allt uti gröna lunden, å ja',
å jänta å ja', å jänta å ja'
å allt uti gröna lunden.
Där stal ja' mej en köss så rosande rö
å tala om för henne hela mi nö
å fråga, om ho ville dele mett brö,
å ho svara ja på stunden.

Text: Fredrik August Dahlgren, 1816–1895 — död 1895, fri. Ur 'Värmlänningarna' (1846). De två sista verserna (vigseln i Rannsätts kyrka och livets landsväg) strukna för längd; ingen rad omskriven. Värmländska stavningen orörd. Källa: https://sv.wikisource.org/wiki/%C3%85_j%C3%A4nta_%C3%A5_ja